Post Corona & Post klimatmedvetenheten - signerat Johan Flyckt

Det finns ett känt faktum i att när du väl fått upp ögonen för ett skeende i historien så kan du inte bara blunda och låtsas att du inte sett. Du kan försöka inom ramen för ditt eget självbedrägeri men du kommer att misslyckas.

Jag vill hävda att vi är där nu utifrån två perspektiv som knappast undgått någon. För det första en malande klimatkris där knappt koldioxid- och kärnkraftskramarna orkar stå emot och sen denna grymma pandemi i form av Covid 19.

Sprickorna i nyliberalismen går ej längre att spackla över

När det gäller klimatkrisen och nyliberalismens ständiga jakt på tillväxt, avkastning och ökande sociala orättvisor i ”frihetens” namn så har klimatforskare, biologer och några få nationalekonomiskt inriktade samhällsvetare länge försökt påtala bristen på hållbarhet. I takt med att miljökatastrofer ökar, vindkraftverk och solpaneler likaså och vi börjar skrapa på ytan av vågkraftens möjligheter så finns ett visst hopp. Här är det inte tekniken som är problemet utan nyliberalismens oförmåga till social fördelning så att klimatkrisen inte blir de fattigas skuld. Nyliberalismen saknar nämligen helt en hållbarhetsanalys baserad på utjämnande effekter.

När det kommer till Covid 19 kan vi bara titta på Sverige och se hur pandemin slagit mot den äldre generationen beroende av hemtjänst och äldrevård för att förstå att något är ruttet. Trots att alla analyser bör inväntas törs jag lova att nyliberalismens privatiseringar och försämringar av äldrevårdens personalpolitik har spelat roll för hur många gamla som dött i Sverige. Om folk har tre jobb (inget fast) för att överleva så kommer det att påverka smittspridning i händelse av kris. Så är det.

Budgettaken måste underordnas välfärden

När Göran Persson på 1990 talet sa att den som är satt i skuld är inte fri så var inte det per definition fel. Det fattar alla efter ett enkelt hushållsekonomiskt perspektiv. Men det betyder inte att vi kan låta budgettak, vinstmaximering och ett ekonomistiskt styrelseskikt helt förkasta själva grundtanken med välfärdsstaten.

Reformisterna inom Socialdemokratin tycker jag formulerat det på ett ekonomiskt klokt sätt utifrån perspektivet ansvar i förhållande till välfärdsstatens grundläggande syfte. Det är mycket enkelt och följer resonemanget för vilket företag och/eller hushåll som helst.

• Man lånar inte till löpande kostnader då det säger sig självt att det är kostnader som måste bäras över tid på ett hållbart sätt.
• Men till viktiga investeringar som tryggar vår framtid och tar ansvar för kommande generationer så ska vi självklart ta lån för att ansvar och därmed sprida kostnader över tid.

Det är enkelt, självklart och nästan banalt så varför sker inte detta. Jag påstår att det är nyliberalismens seger över förnuftet där Milton Friedmans nobelpris på 1970 talet fått ligga som en våt filt över samhällsutvecklingen i nästan ett halvt sekel.

Ur ett klimatperspektiv måste vi se på frågan på samma sätt som med välfärden. Vi kan inte längre plundra jordens resurser på tillgångar och sprida gifter omkring oss. Det kommer att slå ut våra barn och barnbarn.

Allt börjar i hemmet, skolan och en fungerande vård

Ni som inte har tröttnat på mina inslagna öppna dörrar kanske undrar vad detta har med hyresgäströrelsen och Sollentuna att göra. -Allt säger jag!!! För mig är det en självklarhet att ett samhälle baserat på lika rättigheter och möjligheter tar avstamp i en fungerande mix av rättigheter och friheter. Men också skyldigheter. Klimatkrisen har visat oss med all tydlighet att om vi ska kunna göra det vi måste göra för miljön så måste vi göra det utifrån ett centralt ställningstagande om strävande efter social rättvisa.

• Hemmet som bas för en sund samhällsutveckling
• Skolan som ett verktyg för allas lika möjligheter och värde
• Vård och omsorg utefter behov, inte vinstmaximering och budgettak.
• En vilja att investera i vårt lokala näringsliv

I Sollentuna betyder det att vi måste sluta betrakta hyresgäster som handelsvaror. Vi måste se våra elever som vår framtid och våra äldre/sjuka som vår anständighet.

Hur använder vi våra kommunala resurser till ett bättre Sollentuna?

I Sollentuna som är en av Sveriges rikaste kommuner så sitter vi på enorma värden i form av kommunala bolag, skattebas och ett humankapital långt över genomsnittet. Så min fråga är hur vi hamnat i en trött loop där sänkta skatter, försämringar, ideologiska utförsäljningar och en teknokratisk ekonomism tagit över. Svaret är i min värld den lokala avarten av nyliberalism och Milton Friedmans trötta doktrin om rättvisan i sociala orättvisor.

Tänk om vi i stället för att vinstmaximera och sälja ut;

• Använde Sollentunahem och SEOM för att klimatomställa Sollentuna med vind och sol i fokus. Gärna i samverkan med Rudbecksskolan.
• Tänk om vi använde SOLOM för att vårda våra äldre samtidigt som vi fick våra unga i arbete.
• Tänk om vi använde SSAB och gjorde så att våra kommersiella fastigheter blev både klimatsmarta, kostnadseffektiva och anpassade efter behov från skola, vård och lokalt näringsliv

Det vore en hållbarhetsvision värd namnet baserad på social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet som fundament. Det vore att agera på något vi sett och därmed inte längre kan blunda för.