Det har visat sig att (M), (L) och (KD):s förslag om att sälja 2 000 av Sollentunahems hyresrätter och att stycka upp bolaget, innehåller en avancerad skatteplanering. Vi försöker förklara.

Försäljningen av 2 000 hyresrätter, uppstyckningen av Sollentunahem i en bostadsdel och en kommersiell del samt bildandet av ett kommunalt koncernbolag, är en komplicerad historia.

Men så här är det tänkt:

Sollentuna kommun bildar ett koncernbolag – Sollentuna Stadshus AB. I detta koncernbolag placeras de kommunala bolagen Sollentunahem, SEOM (f d Sollentuna Energi) samt Solom AB.

Sedan styckas Sollentunahem upp i två delar. En del för bostäder (Sollentunahem AB), samt en del för Sollentunahems kommersiella fastigheter – Sollentuna kommunfastigheter. Vid denna delning av Sollentunahem så kommer högst sannolikt så stora tillgångar som möjligt, och så lite skulder som möjligt, att föras över till Sollentuna kommunfastigheter. Vidare så stora skulder som möjligt, och så lite tillgångar som möjligt, till det nya Sollentunahem AB.

Detta är en enorm värdeöverföring (Sollentunahem har ett kapital på 2 miljarder kronor), men det slutar inte där. Man kommer också att bilda dotterbolag till Sollentunahem. Dotterbolagen kommer att äga de hyreshusområden som ska säljas. Således så säljer Sollentunahem inte fastigheter direkt, utan dotterbolag – som i skattetekniska termer kallas för ”gren av rörelse”. Det får resultatet att kommunen inte behöver betala någon reavinstskatt alls. Det är alltså i denna del av upplägget av affären som skatteplaneringen ligger.

Och var kommer pengarna från försäljningen att hamna? Inte hos Sollentunahem, utan de förs över till koncernbolaget Sollentuna Stadshus AB, vilket gör att kommunen kan använda dessa intäkter till i princip vad som helst inom verksamheten.

Försäljningen av de 2 000 hyresrätterna är för övrigt en affär i miljardklassen.