Lena Andersson har skrivit en bok att växa upp i en stockholmsförort under 70- och 80-talen. Den recenserar vi här på föreningshemsidan.

Lotta Andersson berättar ganska knivskarpt om hur det var att växa upp i förorten, jämfört med hur det var tänkt. Jämfört med alla de goda intentionerna. Det skulle vara slut på trångboddhet och förnedring. Samhället skulle ta hand om medborgarna så att de fick det bättre. Samhället skulle bli mer jämställt och rättvist.

Men i allt blev det inte så. Ibland nästan det motsatta med nedslitna, fattiga bostadsområden med utanförskap och hög arbetslöshet. Hur blev det så? Ja, det ger boken inte direkt något svar på men ger en bra skildring av livet i en förort och villkoren för det livet.

Du som växte upp i en förort under samma tid kommer säkerligen att känna igen dig i en hel rad saker och händelser. Det är också det som gör denna bok till en stark berättelse och mycket läsvärd.

Samtidigt är boken något av en uppgörelse med mediabilden och de politiska uppfattningarna av förorterna i våra storstadsområden. De beskriver aldrig det positiva eller de möjligheter som finns, mest bara etniska frågor som görs till automatiska motsättningar. Och detta utan att ta ett uns hänsyn till de sociala och ekonomiska förutsättningarna.

Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1999
ISBN 91-7643-612-8