… på alla dessa ”förståsigpåare” som ständigt anklagar mig (och många andra) för att vara besuttna och etablerade.

Vad jag, och andra, typ varje vecka blir anklagade för är att vi har ett hyreskontrakt. Det ställs ut som om vi vore rika och, vad värre är, att vi som hyreskontraktsinnehavare är ena jädrans bromsklossar. Det är vi som har skulden för att exempelvis unga medborgare inte kan komma in på bostadsmarknaden.

Det där resonemanget köper jag inte alls. Och säkert många med mig.

Skulden för bostadsbristen ligger på politikerna och inga andra.

Jag tecknade mitt första hyreskontrakt med Sollentunahem 1982. Precis efter det att Sverige hade precis noll bostadsbrist, och precis i början av att bostadsbristen började visa sitt fula tryne igen. I skarven.

Sedan dess har jag bott i tre hyresrätter inom samma bolag. Detta genom byten då behoven har ändrats över åren. Det är skillnad på att bo två ihop och att bo två ihop med tre barn. Exempelvis.

De verkliga amatörerna vad gäller bostadspolitiska frågor undviker ständigt kärnfrågan, och griper efter halmstrån för att anklaga mig och andra som har ett hyreskontrakt. Men det är ju fan inte vi som är problemet!

Det finns en enda lösning på bostadsbristproblemet, och det är att bygga fler bostäder. Är det svårt eller? Bra bostäder till en rimlig kostnad så att alla har råd att bo. Och bo efter det behov som finns just då i livet.

Om vi utrotar bostadsbristen, som var en realitet på 1970-talet då det inte fanns någon bostadsbrist, så skulle också marknaden för så kallad ”svartuthyrning” utrotas. Den ”marknaden” lever på bristen, och dör av motsatsen.

Jag ser hellre ett bostadsöverskott än bostadsbrist. Skälen till den tanken hittar du ovan. Och överskottet är jag villig att betala för.

Politiker – bygg, bygg och bygg.