Drösvis med debattörer språkar om blandade bostadsområden och dess fördelar. Få om vad priset är för att uppnå detta.

En allmän missuppfattning i frågan är att man måste offra hyresrätter för att uppnå detta mål. Men så är det inte alls.

Sakfrågan i sig är de flesta överens om. När det däremot gäller vägen dit så går åsikterna isär betydligt. Som vanligt är Sollentuna ett bra dåligt exempel.

Den, fram till nu i alla fall, borgerliga majoriteten i kommunen har i åratal svärmat för blandad bebyggelse vad gäller bostäder. Man vill se radhus kant i kant med bostadsrätter och hyresrätter. Så långt är nog alla i princip överens.

Men så kommer vi till det här med priset. Låt oss ta Tureberg som exempel. Här vill ovan nämnda majoritet ombilda fler hyresrätter till bostadsrätter för att uppnå detta mål. Men egentligen borde det ju vara tvärtom. Hyresrätten är i klar minoritet i denna kommundel, och därför borde det byggas fler hyresrätter i just denna kommundel (och inte stadsdel som byggnadsnämndens ordförande Thomas Ardenfors (M) alltid svänger sig med). Enligt målbilden borde det alltså byggas fler hyresrätter här. Men byggs det sådana i Tureberg? Nej.

Ett annat exempel är Silverdal, där det inte finns en endaste hyresrätt. Blandad bebyggelse? Nej.

Så till själva kärnproblemet. Här är Rotsunda ett attans bra exempel. Kring Rotsunda torg (Rotsunda torg, Drabantstigen, Skvadronsvägen och Rusthållarevägen) finns bara hyresrätter. Drygt 300, samt en endaste villa.

För att uppnå målet om blandad bebyggelse (som egentligen bara är ett politiskt svepskäl i sammanhanget, men det kan vi ta en annan gång) så ville den politiska majoriteten ombilda 93 hyresrätter i Rotsunda till bostadsrätter. Resten ska för övrigt säljas till något annat fastighetsbolag. Förutom villan då.

Men det är helt fel väg att gå i en kommun med dels skriande bostadsbrist och dels näst intill hysterisk brist på hyresrätter. Låt istället hyresrätterna vara, och om det är så att man vill ha mer blandning av bostäder så bygg bostadsrätter i Rotsunda. Det finns mark tillgänglig. Det handlar bara om att välja.


Omvänt. Vad skulle Thomas Ardenfors tycka om att hans villa i Töjnan (ett område som det inte finns en endaste hyresrätt i) ombildas till hyresrätt i syfte att uppnå ovan nämnda mål? Vi hyresgäster lever i precis den verkligheten, vilket både en och annan tycks ha väldigt svårt att fatta.