Nu är det dags att vi tar strypgrepp på alla de som försöker få oss att tro att just rätten till ett hem är något i vår grundlag, FNs mänskliga rättigheter och Barnkonventionen vi kan överlåta på marknaden.

Speciellt finansifieringen av hyresmarknaden är ett sätt för kapitalisterna att få det att framstå som en oskriven lag att vi måste driva människor in i hemlöshet och/eller fattigdom. Allt medan riskkapitalbolag som Victoria Park, Blackstone och Vonovia tjänar enorma pengar. Sen för att lägga ut rökridåer byter de namn till Hembla och allt möjligt. Men begreppet ”Same shit, different name” har aldrig passat bättre.

Tre centrala krav vi bör utgå ifrån

Idag lever vi i en värld där riskkapitalisterna hittat ett sätt att likt asätare lyckas äta ur de rester av fullvärdiga medborgare som nyliberalerna i spåren av Friedman, Thatcher och Reagan skapat av världens hyresgäster. Vi har skapat ett Sverige av hålögda individer utan hopp. Några lyckas ännu hanka sig kvar i en hyresrätt, andra bor redan på gatan efter en renovräkning. Några får inte ens komma in på bostadsmarknaden utan hålls som slavar i andrahandsboenden och i diverse försöksboenden, men bara om någon lyckats sätta en diagnos på dem. Några sätter upp fingret, skjuter ner varandra och bygger upp vägtullar mot samhället.

Jag tror att för de allra flesta som sett utvecklingen av bostadssituationen i både vårt eget Sollentuna och Stockholm samt både nationellt och internationellt vet vad jag pratar om. Det visade inte minst Fredrik Gerten i sin film Push där han följer FN-Rapportören Leilani Farah från Kanada i sitt arbete för att globalt avslöja riskkapitalisterna samtidigt som han ger offren ett ansikte. Frågan är vad vi gör åt det?

Det finns helt enkelt inga genvägar utan vi måste i tre steg flytta tillbaka vår grundsyn på verkligheten och tvätta bort Milton Friedmans nyliberala och neokonservativa världssystem som framförallt Reagan och Thatcher först använda för att skapa ett två tredjedelssamhälle i USA och England under 1980 talet. Men som sen även Fredrik Reinfehldt använde för att förslava hyresgäster i allmänhet och hyresgäster i eftersatta områden i synnerhet under åren 2006-2014 i vårt eget Sverige.

1. Den första frågan vi bör utgå ifrån är vår grundlag och våra internationella skydd för mänskliga rättigheter som även innefattar rätten till ett hem. Precis som Barnkonventionen gör. Barnkonventionen är dessutom sedan 2018 ratificerad som svensk lag. Ska vi följa dem kan vi inte lämpa över bostadsfrågan till marknaden. Det gör vi inte med polisen, rättssystemet eller nåt annat som förväntas upprätthålla grundlagsskyddade mål.
2. Den andra frågan vi måste ta ställning till är om bostadspolitiska beslut ska verka för ökad segregation eller för ett jämlikare samhälle. För mig är det en självklarhet att en bostadspolitik värd namnet är en av grundbultarna i ett Folkhem som håller ihop.
3. Den tredje frågan handlar om att sparka kommunpåvarna i arslet alldeles oavsett om de är förtroendevalda eller anställda tjänstemän. Sluta gå på deras försök att skicka fram revisorer och ekonomer för att finansifiera frågan. Kräv mark för billiga lägenheter och kräv stopp för utförsäljning och ombildning av hyresrätter som människor i alla samhällsskikt fortfarande har råd att efterfråga.

Först när detta är gjort kan en intressant utveckling av ett hållbart Sverige och ett hållbart Sollentuna ta sin början. Jag vågar påstå att det gäller oavsett om vi pratar om kriminalitet, sjukvårdskostnader eller en fungerande skola.

Låt dig inte bländas av finansifieringen av bostadsfrågan

Det största misstaget både politiker och medborgare gjort menar Stig Westerdahl som är professor vid Malmö Universitet är att vi gått på finten om att bostadsfrågan är en ekonomisk fråga. Utifrån sin profession som inte kretsar kring mycket annat än siffror och kalkyler så konstaterar han att just att kalkyler och redovisning inte är någonting annat än politiska ställningstaganden. Om jag får fylla i själv som nu jobbat 17 år på hyresgästföreningen så är jag rädd att vi i folkrörelsen gått på samma fint.

Vi måste våga se att vi i Sverige och Sollentuna idag befinner oss i den situation vi gör på bostadsmarknaden på grund av politiska beslut. Vi har under något årtionde sålt ut 157 000 hyresrätter i våra allmännyttiga bostadsföretag. Hyresrätter med relativt humana hyror. Det betyder att allmännyttan i Sverige är nere på 16% av bostadsbeståndet. Något som aldrig kan fylla den funktion allmännyttan hade i det fungerande folkhemmet.

Vi måste också våga krossa kommunpolitikers finansifierade argument för utförsäljning. För varje lägenhet de säljer så krymper vår möjlighet att leva upp till vår grundlag och FNs mänskliga rättigheter. När de säger att de säljer för att bygga behöver man inte vara varken företags- eller nationalekonom för att räkna ut att på varje nybyggd lägenhet (som ingen av dem som verkligen behöver den har råd att efterfråga) så tvingas man sälja två.

Det enda som får spektaklet att gå runt är att kommunpolitiker, riksdagspolitiker och kapitalister medvetet skapat en bostadsbrist för att de själva ska bli rika i sina bostadsrätter och villor. Det gör också att varje gång du vräker en fattig så finns det en lite mindre fattig som har råd att betala ca 40% högre hyra i nyproduktion eller efter renovräkning.

Så min vädjan till dig som är hyresgäst och/eller bara en anständig medborgare. Ta ett ideologiskt strypgrepp på de som vill driva en dryg tredjedel av vårt land i fattigdom och hemlöshet. Detta gäller i den nationella frågan om marknadshyror. Men det gäller även i vårt Sollentuna med Renovräkningar i Klasro och Rotebro samt utförsäljning till oseriösa fastighetsägare i Tureberg, Rotebro och Häggvik.