Nej då, sitt still i båten. Det handlar bara om en skylt, inget annat.

Bostadsområdet Rotsunda sover fortfarande sin stilla sömn som en av utkanterna av Sollentuna kommun. Här har inget i princip förändrats på årtionden. Och det satsas inget heller. Förutom att man lägger ner. Som Rotsunda skola till exempel.

Dock finns Thomas Ardenfors (M) mer eller mindre vilda planer för Älvsundadalen med en massa bostäder och en ”ihopbyggnad” med Upplands Väsby. Men – med Ardenfors byggtakt så lär inte ens mina barnbarn få uppleva det. Och inte han själv heller då.

Till saken.
Nyligen trodde vi Rotsundabor att kommunen helt plötsligt börjat satsa på vår lilla kommundel med 337 hyresrätter och en villa. Men vi hade fel.

Allt som blev var en halvtöntig skylt på Rotsunda torg med följande text:

Rotsunda torg
Efter andra världskriget rådde stor bostadsbrist och för att få igång nybyggnation bildades Sollentunahem. Rotsunda var det första området med Sollentunahem som byggherrre och det var även firman John Mattssons (nu JM) första större bygge. Flerbostadshusen i Rotsunda är uppförda i tre etapper. I söder ligger åtta trevåningshus som tillsammans med de tre husen utmed Drabantstigen uppfördes 1949-50 efter ritningar av arkitekt Åke Porne. När Aftonbladets reporter var på visning av de nya bostäderna konstaterade han: ”Korkmattsgolv, dörrar av ädelträ och en köksinredning som kan komma det att vattnas i munnen på en husmoder – elspis, arbetsbänk i oljad rödbok, rostfritt, krydd- och kylskåp hör till finesserna”. Byggnaderna kring Rotsunda torg ritades 1958 av B Larsén och har en mycket tidstypisk rutindelad fasad. 

  När ljusen var tända i lägenheterna uppe på höjden tyckte rotebroborna att det glimrade som i New York, därför kallades området i folkmun för ”Manhattan”. Det som då var stora och höga hus uppfattar vi idag som en småskalig och charmig bebyggelse. Här i Rotsunda lades stor omsorg vid detaljer som entréer, balkonger, fönsteromfattningar, hörnknutar och inte minst anpassningen till topografin. Fontänskulpturen i brons heter ”Flicka på delfin” och gjordes av Ivar Johansson1950. Intill står den så kallade Sollentunalyktan, designad av landskapsarkitekt Eric Anjou ca 1950. Den är utformad som ett stiliserat träd och stod ursprungligen i Turebergs park. På platsen för det gamla gästgiveriet, invid bron över Edsån, byggdes 1978 ytterligare tre flerbostadshus. För ritningarna stod Grandinsson arkitektkontor AB.

En märklighet med denna text är att jag har bott i detta område i mer än femtio år, och har aldrig någonsin hört talas om ”Manhattanjämförelsen”. Om man nu sa så på 50-talet, så borde jag ha hört det. Men icke. Påhitt?