Jag tror att vi är många som både är lite imponerade av Greta och ”Fridays for future” samtidigt som vi är, inte så lite, skamsna över det som de faktiskt säger till oss. För kort sagt så säger de till oss att våra generationer av lite äldre medborgare håller på att förverka deras framtid. Utifrån det vill jag skriva den här krönikan och berätta om hur det påverkar mig när jag väljer hur jag äter. Jag vill också visa upp hur en vanlig, långt ifrån perfekt, medborgare försöker ändra något istället för att bara fastna i skammen. För jag vet att när jag fastnar i skammen så slår mina försvarsmekanismer till, och då slutar också min förmåga att tänka kreativt.

Jag börjar i min trygghetszon
När jag vill göra någonting svårt gör jag som jag tror att väldigt många gör. Jag letar efter beröringspunkter i de referensramar jag fick med mig hemifrån. -Vad sa mina föräldrar? -Vad känner jag igen?

För mig landar jag i ett mantra som präglat mitt liv. Du slänger inte mat! Det är jag hårt uppfostrad med. Detta eftersom jag hade ganska gamla föräldrar när jag växte upp på 1970 talet. Därmed hade mina föräldrar också direkta erfarenheter från Fattig-Sverige. Min mamma blev under 1930-1940 talen skickad från Stockholm till fantastiska människor i Häradsbygden utanför Leksand varje sommar för att ”äta upp sig”. Min pappa hade det något bättre och växte upp i ett hus i Helenelund men de var ganska många syskon. Det betydde att man födde upp kaniner för att äta och man odlade mycket av sin mat på tomten. Dessutom skötte pappa som barn hästar åt militären på Järvafältet. Det gjorde att han fick mat där och det blev en mun mindre att mätta hemma vid köksbordet.

Det naturliga steget för mig blev att börja handla mat som annars riskerar att slängas. Det började hemma i butiken där jag handlade mat med kort datum och ett halverat pris. Idag har det utvecklats mer systematiskt till att jag storhandlar en gång i månaden på nätet via Matsmart.se. Det har gjort flera saker. Det har gjort att jag tack vare bra priser vågat prova vegetariska halvfabrikat och konserver jag annars kanske inte provat. Det har över huvud taget gjort att jag tycker att jag har en bredare palett när jag ska laga mat. Jag vill med värme rekommendera alla att prova denna möjlighet.

Övergången till en flexitarisk vecka
Jag vet att jag äter för mycket kött. Jag älskar kött! Det vet jag inte minst sedan jag för snart tjugo år sedan levde ett par år med att bara äta fisk och grönsaker. Det jag dock lärde mig då var att älska bönor och andra vegetariska proteiner. Det har jag nu nytta av då jag som ett nyårslöfte till mig själv infört en flexitarisk vecka.

Min flexitariska vecka är inget att skryta om. Den är knappt värd att prata om, men den är ett viktigt steg för mig. Den betyder kort att jag äter vegetariskt alla tisdagar och torsdagar. Den innebär också att jag försöker tänka på att jag äter kyckling och fisk betydligt oftare än innan utan att definiera exakt när. Jag gör det för min hälsa och jag gör det för att mängden rött kött jag äter enligt all tillgänglig forskning inte är bra för den allmänna känslan av välmående. Men dessutom gör jag det för att mängden kött vi äter är en miljökatastrof.

Det har också fått en rad efterföljande effekter som jag tror har någon form av god inverkan på miljön. Att jag minskat mitt köttätande har gjort att jag har råd att köpa lite bättre kött när jag köper kött. Det har gjort att jag väljer mycket noggrannare när jag väljer vilken fisk och vilken fågel jag äter. Kycklingindustrin har mörka sidor men jag har upptäckt att kyckling är så mycket billigare än kött att jag kan välja kyckling med etiska och ekologiska kvaliteter utan att det blir dyrare än exempelvis nötkött. När jag äter Gris- och Nötkött väljer jag oftare framdelar som är billigare och mer smakrika. Det betyder att djur inte dött i onödan bara för att någon ska skära ut filén. En ung duktig vegetarian kanske skulle skälla ut mig för att det inte är tillräckligt och i värsta fall skulle hen kalla det för hyckleri. Det är okej men för mig är det i alla fall att göra ett tafatt första försök att göra något.

Lokalproducerat och/eller ekologiskt
Jag har alltid haft ett intresse för mat. Jag har dessutom alltid ogillat multinationella företag som tar över hela världen och förstör den genom att göra allt till en västerländsk monokultur typ ”Rånald McDånald”. Det har gjort att en annan av mina trygghetszoner är att handla lokalproducerat. Jag har insett att om jag handlar av en lokal producent av grönsaker, fisk eller kött så är det ur en miljösynpunkt någonting bra eftersom det jag stoppar i munnen inte har åkt runt hela planeten. Det betyder också att om jag med mina pengar gynnar någon som bor i mitt närområde så ökar chansen att mina pengar återinvesteras i mitt närområde. Därmed kan pengarna gynna mig igen genom skatteintäkter till kommunen, minskad arbetslöshet i min hembygd och en rad andra saker. Är det dessutom ekologiska varor vet jag att de förmodligen minskar påverkan på mitt eget närområde.

Idag blir det hela tiden lättare att handla i ditt närområde. I Sollentuna har det dykt upp en rekoring vid Häggviks handelsplats varannan tisdag mellan 17.30-18.00. Dit kommer lokala producenter av olika slag. Själv har jag hittat en favorit på nätet i företaget Hemägg. Där kan jag handla lokalproducerade ägg samtidigt som jag via dem kan handla grönsaker, bröd, fisk och kött från lokala producenter. Allt kommer dessutom hem till dörren.

Något som slagit mig är att det är roligt att laga mat som är lokalproducerad och ekologisk. Du har en helt annan koppling till dina producenter och du känner dig tryggare i kvaliteten. Dock ska vi inte hyckla. Det är i allmänhet lite dyrare än den massproducerade mat du hittar i de vanliga diskarna. För mig har de fått konsekvenser som att jag inte äter oxfilé, utskuren biff eller finare delar på lammet av den enda anledningen att jag inte tycker att jag har råd. Däremot kan jag använda mycket mer på den mat jag köper om den är ekologisk. Jag gör mycket godare såser när jag gör fonder på potatis- och morotsskal eller fläsksvål. Eftersom jag vet att jag har bra råvaror så vågar jag helt enkelt mer.

Matens resa till och från spisen
För att krångla till allting ska jag nu problematisera det jag tidigare sagt. Jag ser nämligen en fara i att bara handla lokalt och fördöma all form av fungerande frihandel med andra länder. Faran består i att alla tidigare exempel på nationalistisk och/eller regional protektionism slutat i strafftullar, handelskrig och till slut krig. Det är ju här kapitalismen historiskt sett har sin styrka. De människor vi gör affärer med skjuter vi inte gärna ihjäl. För mig behöver detta inte vara ett motsattsförhållande. Jag tycker nämligen att det är bra att vi handlar varor av andra. Men jag tycker kanske att vi ska handla sånt som vi inte lätt kan skapa här och vi kanske ska handla mer processad mat med bättre hållbarhet för att det ska bli mer klimateffektivt.

Om jag återgår till min egen matlagning blir det förhoppningsvis mer konkret. Det handlar om enkla sätt att läsa på produkten hur och var den är framtagen. Köper jag t ex norsk torskfisk för att den är utrotningshotad runt våra kuster så gör jag några enkla val. Jag köper inte norsk fisk som är packad i Kina. Det låter dumt. Jag köper Fairtrade tonfisk som inte tömt Stilla Havet på delfiner och så vidare. Avslutningsvis väljer jag alltmer bort varor jag anser vara idiotiskt förpackade. För när jag går till källsorteringen hemma säger jag ibland uppgivet till min sambo att det känns som om jag själv står för halva klimatkrisen.

Det är roligare att bry sig
Poängen med det jag gör är inte att det är särskilt märkvärdigt. Ibland är det i värsta fall till och med hyckleri för att jag ska sova lite bättre om nätterna. Däremot måste jag säga att jag tycker att det är roligare att bry sig. Jag tycker att det blir lite godare mat, det blir lite nyttigare och med vissa prioriteringar blir det även billigare. Dessutom har vi i vår lokala hyresgästförening i Edsberg hittat ett trevligt sätt att umgås. Vi bjuder in föreläsare och samtidigt bjuder på hemlagad vegansk soppa. Enkelt och lätt. Alla kan äta! Helt oavsett om du är vegetarian, tillhör något specifikt religiöst samfund eller är laktosintolerant.

Därför blir mitt svar på frågan i rubriken att; -Jo det går att äta lite hållbarare och det är mer roligt än betungande.