Kung Agnes hög, eller ”Kungshögen” som den ibland kallas, ligger några hundra meter söder om Sollentuna centrum inklämd mellan tre vägar. Om vintern är den lätt att finna, då kommunen envisas med att dekorera ett träd där med moderatblå gräll belysning.

Egentligen är det inte en hög utan 14 högar samt två, eller möjligen tre, stensättningar. Själva Kungshögen är 5 meter hög och 28 meter i diameter och är den största forngraven i kommunen. Det finns många teorier om dessa högar och det enda man kan konstatera är att det är någon sorts ”storman” som är begravd där. Området har aldrig blivit utgrävt.

Vi börjar med kung Agne. Enligt sägnen var han på krigarstråt i Finland och på återresan slog han och hans män läger i närheten av Tureberg. Med sig hade han den bortrövade finska hövdingen Frostes dotter Skjalf samt några av hennes män som fångar. Det blev någon form av fylleslag i lägret, och då passade Skjalf och hennes män på att trä ett rep i kung Agnes guldhalsring och hängde honom i ett träd. Sedan flydde de. I en annan version slog Skjalfs män ihjäl kung Agne. Sedan brände kung Agnes mannar hans lik och begravde honom. Detta drama skulle ha utspelat sig på 400-talet e Kr.

Kung Agne ska ha härstammat från den så kallade Ynglingaätten i Uppsala, och halsringen vara ättens dyrbara ring. Kanske ligger den där i högen?

Berättelsen om kung Agne och hans öde kommer ifrån den isländske stormannen Snorre Sturlasons (1178/-79-1241) krönika Ynglingasagan.

En annan teori går ut på att det är en lokal storman som ligger begravd i högen, och att det har en koppling till Hersby gård som ligger alldeles i närheten. Namnet Hersby kan möjligtvis härstamma från det fornnordiska ordet ”hersir” som betyder hövding. I så fall var Hersby en hövdingagård. Dessutom finns tre gravfält till i närheten av Hersby (samtliga inom 300 meter) som också talar för denna teori.

Man tror att gravhögarna skapats kring år 400-550 e Kr, men de kan också vara några århundraden yngre. I vart fall är de sannolikt från den senare delen av 1 000-talet.

Detta gravfält var ett av de första i landet som restaurerades genom att man röjde bort vegetationen och iordningställde området. Det skedde redan 1928 under riksantikvarie Sigurd Curmans ledning.