Hyresgästföreningen Sollentuna publicerar här berättelsen om ombildningarna av Sollentunahems hyresrätter. Detta är den andra av tre artiklar.

I september 2007 upphäver Sollentunas fullmäktige de tidigare ägardirektiven från 2005 om bostadsrättsombildning till AB Sollentunahem, och beslutar också följande:
·         Den inledda bostadsrättsombildningsprocessen i AB Sollentunahem skall fortsätta, så att de hyresgäster som vill får möjlighet att ta över ”sin” fastighet.
·         En ombildning av hyresrätter till bostadsrätter ska prioriteras på Malmvägen, i Helenelund och i Rotebro, då det finns en hög koncentration av hyresrätter i dessa områden. Dessutom prioriteras de fastigheter där det finns goda förutsättningar till avslut/försäljning.
·         AB Sollentunahem ska använda intäkterna, från fastighetsförsäljningar till bostadsrättsföreningar, till nyproduktion.
·         Sollentuna kommuns Förvaltnings AB har ett övergripande ansvar för långsiktig inriktning och uppföljning av hur ägardirektiven genomförs.

I ägardirektiven från november 2005 står det att priserna ska bygga på marknadspriser och värderingar. I ovanstående direktiv har allt sådant tagits bort. Alltså – det blev hel fritt fram för ständigt lågpris.

På kort tid bildas nu ett 40-tal bostadsrättsföreningar av en klar minoritet av Sollentunahems hyresgäster. Genast flockas det mäklare och konsulter kring dessa föreningar och vädrar inkomster.

Först ut i ombildningarna blir det lilla hyreshusområdet i Kummelby med ett 20-tal hyresrätter. Detta väcker ingen större uppståndelse, då det handlar om så få av Sollentunahems hyresrätter.

Innan beslutet om ägardirektivet hösten 2007, händer någonting annat. Kommunen anlitar konsultföretaget Veritas AB för att övertyga hyresgästerna om hur otroligt bra det är att ombilda sin hyresrätt till bostadsrätt. Detta till en kostnad av drygt 1 miljon kronor av medborgarnas pengar. Mötena blir rena Maranataföreställningar där det bara pratas om hur otroligt bra det är att äga sin bostad. Inte ett ord nämns om ombildningens baksidor eller konsekvenser för de som inte vill eller kan köpa.

Dessa möten samlade cirka 700 hyresgäster och andra intresserade.

Som motdrag anordnade då Hyresgästföreningen Sollentuna fyra möten för hyresgästerna runt om i kommunen där all information om bostadsrättsombildningar och dess konsekvenser gavs. Dessa möten samlade över 1 000 personer under några veckor.

Alltså – folkrörelsen Hyresgästföreningen nådde snabbare ut med information till flera personer på kortare tid än det upphandlade konsultföretaget. Och detta utan att betala över en miljon kronor dessutom.

Detta drag irriterade de borgerliga politikerna i kommunen. Inte minst Lennart Gabrielsson.

Trycket på Sollentunahem från bostadsrättsföreningarna är hårt, och bolagets vänstra hand vet snart inte vad den högra gör. Stora tids- och ekonomiska resurser läggs på ombildningsprocesserna. Kostnader som hyresgästerna betalar, men som ingen från ansvarigt håll pratar om.

Sollentunahem sätter nu medvetet priserna väldigt lågt, för annars blir det ju inga ombildningar. Hela processen handlar bara om ideologi och inte om ekonomi.

I vissa fall var fusket med fullmakter och beslut så uppenbart att det blev pinsamt. Mest pinsamt blev det då den dåvarande vd:n för Sollentunahem Lars Callermo blandade sig i en ombildning i Viby. Först hölls en köpestämma som sade ja till köp, men som senare underkändes då bland annat röstlängden inte stämde. Därpå hölls en helt korrekt stämma som sade nej till köp. Det är här Callermo griper in och helt plötsligt finns det fler röster än tidigare, och med all självklarhet så blir det ja till köp med en rösts marginal. Området är numera bostadsrätter.

Andra exempel på när bostadsrättsivrarna för hyresgästerna bakom ljuset, är till exempel en ombildning i Norrviken där bostadsrättsföreningens styrelse ljög om priset för lägenheterna. I lönndom hade styrelsen tagit extra lån och subventionerade genom dem ner Sollentunahems priserbjudande med 3 000 kronor per kvadratmeter, men det fick hyresgästerna aldrig veta. Någon gång ska dessa ”överlån” betalas, och det lär komma som en obehaglig överraskning för de som har bostadsrätt i det området den dagen. Och då är det några som sitter där med Svarte Petter – det vill säga de som inte har sålt.

Åter till Veritas AB. Kommunen kunde nog ha gjort ett bättre val än Veritas. Deras rykte var skamfilat redan då, och kom att bli ännu sämre med tiden. Bland annat fick Veritas mångmiljonbelopp av den tidigare borgerliga majoriteten i Stockholms stad för att ”övertyga” hyresgästerna i stadens bostadsbolag om att köpa sina lägenheter. Och precis som i Sollentuna så berättade Veritas inte allt för hyresgästerna – man fortsatte med hallelujamöten. Ovanpå det så har det mer än en gång kretsat rykten om att Veritas AB på fler sätt än detta inte är ett seriöst bolag, och mer än en gång har misstankar om oegentligheter framförts från olika håll.

Nästa del i artikelserien: Ombildningar på lågintensiv nivå.