Att göra fel otaliga gånger, gör inte att det blir rätt – något som tankesmedjan Timbro verkar ha lite svårt att förstå.

Timbro publicerade nyligen en rapport om den så kallade hyresregleringen, i syfte att visa vad den ställer till med på hyresbostadsmarknaden. Redan där kommer den första tankevurpan ty det finns ingen hyresreglering i Sverige. Den som fanns togs bort 1974.

Tankevurpa två kommer redan inledningsvis i inledningen av rapporten: ”Sverige har haft någon form av hyresreglering sedan 1942”. Nä, den som fanns togs som sagt bort på 1970-talet. Vidare så förhandlar man hyrorna och andra boendevillkor på hyresbostadsmarknaden, precis som man förhandlar löner och andra anställningsvillkor på arbetsmarknaden. Men detta faktum nämns inte med ett ord.

I nio punkter försöker Timbro övertyga om att släppa hyressättningen fri, det vill säga införa marknadshyror, utan några förhandlingar. Det går så där…

Punkt 1
Hyresregleringen har orsakat bostadsbrist och köer.
Fel. Det är att det byggs alldeles för lite bostäder som är orsak till detta, inte att man förhandlar hyror.

Punkt 2
Hyresregleringen har bidragit till att en massomvandling av hyreslägenheter till bostadsrätter.
Fel. Det är politiska beslut som orsakat detta. Vidare är det också att ta i att kalla det massomvandling, för så pass mycket har det trots allt inte ombildats de facto.

Punkt 3
Hyresregleringen har skapat en stor andrahandsmarknad, där hyrorna pressas upp av efterfrågeöverskottet som uppstår på grund av att förstahandshyrorna ligger under den nivå där utbudet möter efterfrågan.
Fel. Det som pressar upp andrahandshyrorna är bostadsbristen. Fanns det ingen bostadsbrist, så skulle andrahandsmarknaden vara mycket, mycket mindre och andrahandshyrorna mycket lägre.

Punkt 4
Hyresregleringen har gött en svart marknad för hyreskontrakt med en uppskattad årlig omsättning på 1,1 miljarder kronor bara i Stockholm.
Fel. Att det finns en svart marknad beror enbart på bostadsbrist. Utrotas bostadsbristen, så försvinner den svarta marknaden.

Punkt 5
Hyresregleringen har resulterat i en ineffektiv användning av det befintliga lägenhetsbeståndet, med konsekvensen att barnfamiljer tvingas pendla långa sträckor till arbetet medan äldre, välbärgade individer utan hemmavarande barn bor kvar i stora, attraktivt belägna lägenheter.
Fel. Rent påhitt. När verkligheten ibland liknar detta (ty det finns ett korn av sanning i det trots allt) är det helt andra orsaker än förhandlade hyror.

Punkt 6
Hyresregleringen har lett till rekryteringssvårigheter (arbetsgivare).
Fel. Det är bostadsbristen även här som är orsaken. Bostadsutbudet är för litet på orter där det finns arbeten, vilket gör det svårt att ta ett jobb på de orterna om man bor långt ifrån. Lösningen är att bygga mer bostäder.

Punkt 7
Hyresregleringen har skapat social segregation mellan marknadens insiders, som tenderar att vara högutbildade individer med goda kontakter, och marknadens outsiders, vanligtvis invandrare eller ungdomar.
Fel. Dessa insiders finns inte. De som kom in på hyresbostadsmarknaden för länge sedan och har ett hyreskontrakt, kan knappast kallas för insiders. Utbildningsnivå, inkomster och liknande har ingenting alls med detta att göra. Att de som Timbro kallar outsiders har svårt att komma in på bostadsmarknaden, handlar ju enbart på att det är brist på bostäder.

Punkt 8
Hyresregleringen är att dåligt fördelningspolitiskt verktyg, då de mest attraktiva, centralt belägna lägenheterna får de största indirekta subventionerna oftast bebos av välbärgade individer.
Fel. För det första omfattas inte hyresboendet av fördelningspolitiken, för det andra så finns det inga subventioner till hyresrätter. Inga alls. De som blir subventionerade av staten är de som äger sina bostäder.

Punkt 9
Hyresregleringen har lett till en ineffektivt hög boendestandard. Hyresvärdar sporras att genomföra dyra renoveringar för att kunna höja hyran.
Fel. För det första har flera privata hyresvärdar som affärsidé att rusta för att pressa upp hyrorna, vilket egentligen inte har ett dugg med boendestandarden i sig att göra. För det andra har byggbolagen i 20 års tid höjt ribban för standarden på hyresrätter enbart i syfte att tjäna mer pengar (idag ligger produktionskostnaden per kvadratmeter i princip lika för hyresrätter och bostadsrätter – för drygt 10 år sedan så låg produktionskostnaden för hyresrätter 30-35 procent lägre jämfört med bostadsrätter).

Och minns nu detta du som läst hit – Timbros utgångspunkt för resonemangen i rapporten är en reglering som inte finns!

Du kan läsa hela rapporten här: https://timbro.se/allmant/nio-problem-med-hyresregleringen/.