Irene Molin, professor i kulturgeografi vid Institutionen för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet, har en del synpunkter.

Det kommunala bostadsbolaget Familjebostäder planerar en totalrenovering på Södermalm och vill höja hyrorna med upp till 120 procent.

Molin: 100 procent hyreshöjning är ovanligt. Det här är en brutal renovering som inte tar hänsyn till människor och deras känslor eller ekonomiska villkor överhuvudtaget.

Renovräkningar överhuvudtaget.

Molin: Plötsligt är den plats de kanske bebott i generationer inte deras hem längre, utan en marknadsvara för någon annan att göra bra affärer med. Det pratas väldigt lite om den mänskliga dimensionen och vad det innebär för människor att förlora sina hem.

Molin: Man författigar folk via en dysfunktionell bostadsmarknad. Du måste betala mer än hälften av dina inkomster för boende, självklart får du mycket mindre inkomster att röra dig med. Det påverkar hela hushållets ekonomi.

Molin: Det finns ingen kontroll, ingen plan, ingen konsekvensanalys. De struntar fullständigt i den tragedi som drabbar hushållen. Vi uppskattar att ungefär en tredjedel som bor i områden som renoveras kommer att flytta. De vet inte vart de ska ta vägen och får ingen hjälp därför att det finns ingen plan. Ingen vill ta ansvar eller ens kännas vid den här tragedin.

Molin: Det finns möjlighet att ändra på utvecklingen. Vi måste försöka stoppa det här för det är vansinnigt. Det går emot alla principer som vi trodde välfärdssverige hade när det gäller bostadsförsörjning. Länge var Sverige ett gott exempel internationellt med anständig och högkvalitativ bostadsmarknad. Idag är det motsatsen, vi är sämre än många andra länder. Vi kan inte acceptera det här helt passivt och tro att det inte finns alternativ.