Thomas Axelssons krönika januari 2022

Men det är väl som själva fan…

Ännu en gång så ska det skrivas mig på näsan att det är JAG som ska se till att mina barn har någonstans att bo! DN skriver det med fetaste tuschpennan rätt på näsryggen den 2 januari.

”Så mycket måste du (föräldern alltså) lägga undan till barnens lägenhet”, blåser man på på sidan 21.

Men var i själva fan tog då samhället vägen? Att inte det finns med i medvetandet på DN:s redaktion är en sak, man kan inte förvänta sig något annat av en hop marknadsliberaler med få eller inga arbetslivserfarenheter. I dessa redaktionsmänniskor värld så går ”farsan” som köper en lägenhet till dottern/sonen. Märk väl – det är aldrig ”morsan” som gör det!. Det säger väl en del det också…

Oavsett. I min värld så är det vi – det vill säga samhället, vi tillsammans – som ska se till att medborgarna har någonstans att bo. Ha tak över huvudet. Att tillsammans se till att ett av grundbehoven blir tillfredsställda. Tillsammans med mat, kläder och så vidare.

Svårt att förstå?

Nä…

I samma dags upplaga av nämnda tidning finns det dock tröst. På något sätt i alla fall. Någon i tidningshuset fattar i alla fall någonting. Kanske ett marknadsliberalt misstag, men ett värde har det i alla fall…

Citat: ”Medh stolthet kan Jag Tillkännagifva att Wi i Dagh Hafwa Såldt The sista Restherna af Allmän Nyttan till Egen-Nytthan!” Slut citat.