Det tror i alla fall forskare.

Över 300 000 av allmännyttans hyreslägenheter, byggda under åren 1961-1975, är i stort behov av upprustning. De flesta borde sannolikt redan ha blivit upprustade för länge sedan, men har av olika orsaker inte blivit det. Till detta kan man räkna ytterligare tiotusentals hyreslägenheter som ägs av privata bostadsbolag.

Inte lite inte.

Bara när det gäller allmännyttans upprustningsbehov så beräknas det kosta i storleksordningen 500 miljarder kronor.

Detta får bland mycket annat framför allt den effekten att man vill höja hyrorna kraftigt. Kraven på hyreshöjningar vid upprustningar ligger idag stadigt mellan 50 och 60 procent. Föga förvånande får det till följd att väldigt många inte har råd att bo kvar. Undersökningar har visat att hela 20 procent av hyresgästerna flyttar inför, under eller efter en upprustning – de flesta av ekonomiska skäl, då det blir för dyrt helt enkelt.

För att klä detta med fakta ur dagens verklighet så kräver Signalisten i Solna 55 procents högre hyra på grund av upprustning i Bergshamra, Sollentunahem kräver 50 procent av samma orsak i Klasro. Det finns många, många fler exempel utöver dessa.

Bland annat detta tar Martin Grander, doktor i urbana studier vid Malmö universitet, som intäkt för att vi börjar närma oss social housing i Sverige. Han menar att det kan bli nödvändigt med en social bostadssektor utöver dagens allmännytta (som egentligen väl är allt annat än en social bostadssektor har det visat sig).

Då hyrorna rusar i höjden på grund av renoveringar och bostadsbristen är skriande slår det ut många medborgare från bostadsmarknaden. Man har helt enkelt inte råd att bo kvar in en upprustad hyresrätt, och heller inte råd att köpa en bostad eller att hyra en tillgänglig nyproducerad hyresrätt där hyrorna är för höga.

Vi kan också se fler och fler, framför allt politiker, förespråka social housing. Och det vill vi inte ha.

Grander menar att social housing som företeelse är stigmatiserande och även en dålig lösning överhuvudtaget.

Bevare oss för social housing!

Det är bättre att vi behåller stödet till de individer som har behovet och utvecklar det så att det omfattar fler, än att vi skapar speciella ”fattigområden” som bara skapar nya problem. Lär av Englands mycket misslyckade ”experiment” med social housing. Vi behöver alls inte begå samma fatala misstag.